Ladda ner presentationsbladet som en pdf.

Download the presentation sheet as a pdf.

Images of

Jesper N Andersen är vetenskaplig direktör på MAX IV sedan 2010 och ansvarar för utbyggnaden av strålrören och för det vetenskapliga arbetet inom fysik. Andersen är professor i fysik vid Lunds universitet och där har han också ansvarat för forskningsgruppen inom synkrotronljus. Sin akademiska utbildning i matematik och fysik har Andersen fått i Danmark, vid universiteten i Århus och Odense. Han kom till Lund 1988, under MAX-labs tidiga år och har sedan dess haft ett nära samarbete med laboratoriet.

Jesper N Andersen has been the MAX IV Physical Sciences Director since 2010, responsible for the build-up of the beamlines and for research work in physics. Andersen is a professor of Physics at Lund University where he also has been the Head of the Synchrotron Radiation Research Division. He received his university training in mathematics and physics at Århus and Odense universities in Denmark. He came to Lund in 1988 at the early stages of MAX-Lab and has been working closely with the laboratory ever since.

Mikael Eriksson, f.d Maskinchef för MAX IV och professor emeritus i acceleratorteknik vid KTH och acceleratorfysik vid Lunds universitet. Eriksson har lett konstruktionen av MAX IV och även av MAX I-III – de lagringsringar som är föregångare till dagens MAX IV-labororatorium. MAX I startade 1982 och året efter blev Eriksson maskinchef för MAX-lab. Eriksson har fått flera utmärkelser och priser för sina uppfinningar och konstruktioner bakom MAX IV, bland annat Edlundska priset 2001, KTH:s stora pris 2011, Innovation Award on Synchrotron Radiation 2013, (Society of Friends of Helmholtz-Zentrum Berlin). Rolf Wideröe Prize (EPS-AG) 2014. Han är hedersdoktor vid Uppsala universitet och rådgivare i ett antal internationella rådgivande kommittéer.

Mikael Eriksson is the former Machine Director for MAX IV and professor emeritus in Accelerator Technologies at KTH and Accelerator Physics at Lund University. Eriksson led the construction of MAX IV as well as MAX I-III – the storage rings which are the predecessors to today’s MAX IV Laboratory. MAX I started in 1982 and Eriksson became Machine Director for MAX-Lab the following year. Eriksson has received several awards and prizes for his inventions and constructions behind MAX IV, including the 2001 Edlund Prize, KTH’s Great Prize 2011, the Innovation Award on Synchrotron Radiation 2013, (Society of Friends of Helmholtz-Zentrum Berlin) and the Rolf Wideröe Prize (EPS-AG) 2014. He is an honorary doctor of Uppsala University and an advisor in a number of international advisory committees.

Christoph Quitmann är direktör för MAX IV-laboratoriet och har en utbildning i fysik från Tyskland och USA. Genom hela sin karriär har han försökt att se allt djupare in i materien och att förstå naturens hemligheter. Efter sin doktorsexamen flyttade han som postdok till USA där han kom i kontakt med röntgenstrålningens kraft. Han rekryterades 1998 till Swiss Light Source i Schweiz för att bygga röntgenmikroskop och utsågs 2007 till vetenskaplig direktör. År 2012 flyttade han till Sverige och anställdes som direktör vid MAX IV.

Christoph Quitmann, Director MAX IV Laboratory, was educated as a physicist in Germany and the US. Throughout his career he has tried to look ever deeper into matter, attempting to understand the secrets of nature. After his PhD he moved to the US as a postdoc where he was introduced to the power of X-rays. In 1998 he was recruited to the Swiss Light Source in Switzerland to build x-ray microscopes and became Physical Science Director in 2007. In 2012 he moved to Lund University to become director of MAX IV.

Stacey Sörensen är vicerektor med särskilt ansvar för forskning och forskningsinfrastruktur vid Lunds universitet. Hon är professor i fysik och bland hennes många forskningsområden finns grundforskning i atom- och molekylfysik. Ett viktigt inslag är att utveckla experimentmetoder för mycket snabba processer och synkrotronstrålning är en nyckel för att studera nanopartiklar som består av några få molekyler. Sörensens forskning bygger på spektroskopforskning för att förstå elektroners grundläggande egenskaper i materia.  Några viktiga tillämpningsområden är förbättrade material för solceller, förstå hur nanopartiklar i atmosfären tar upp ljus och nya fenomen som nanoplamonik.

Stacey Sörensen, Pro Vice Chancellor for Research, Lund University. She is a professor in physics. Her research spans a range of areas including basic research in atomic and molecular physics where an understanding of the quantum mechanical aspects of atoms and small molecules is the main focus. Developing new experimental methods for studying very fast processes in these systems is an important component, and studies of nanoparticles made up of a few molecules are important developments where synchrotron radiation has been a key tool. This research builds on strengths in the Swedish spectroscopy community and has paved the way for breakthroughs in understanding very fundamental properties of electrons in matter. These are relevant for improving the properties of materials for solar cells, for understanding how nanoparticles in the atmosphere absorb light, and for describing novel phenomena such as nanoplasmonics.

Pedro Fernandes Tavares är MAX IV:s maskindirektör. Han har arbetat på MAX IV-laboratoriet sedan 2010 då han flyttade till Sverige för att bli projektledare för de två lagringsringarna. Pedro Fernandes Tavares doktorerade i acceleratorfysik vid universitet i Campinas i Brasilien 1994.  Han lade då fram en avhandling som byggde på forskning vid elektron-positronackumulatorn (EPA) på CERN i Schweiz. Pedro Fernandes Tavares har tidigare också varit chef för acceleratorn på synkrotronljusanläggningen LNLS i Brasilien och gästforskare vid synkrotronljusanläggningen ANKA i Tyskland.

Pedro Fernandes Tavares is the MAX IV Machine Director. He has been working for the MAX IV Laboratory since 2010, when he moved to Sweden to become the project manager for the two storage rings.
Pedro Fernandes Tavares received his PhD in Accelerator Physics from the University of Campinas in Brazil in 1994 presenting experimental thesis work conducted at the electron-positron accumulator (EPA) at CERN, Switzerland. He has also served as Director of the LNLS Accelerator in Brazil and been a visiting researcher at the ANKA synchrotron light source in Germany.

Sara Thorin är acceleratorfysiker och systemägare för linjäracceleratorn vid MAX IV. Hon disputerade i fysik inom frielektronslasergruppen på MAX-lab. Ämnet för avhandlingen var stråldynamik och simuleringar av en linjär elektronaccelerator med syfte att driva en testuppställning för frielektronlaser på MAX-lab. Avhandlingen innehöll också studier kring utformningen av kompressorer och en framtida linjäraccelerator för MAX IV. Thorin ligger även bakom ett antal designlösningar och elektronsimuleringar för MAX IV:s linjäraccelerator.

Sara Thorin, Accelerator physicist and System Owner of the MAX IV Linear Accelerator, did her PhD in physics at MAX-lab in the Free Electron Laser group. The thesis was aimed mainly towards linac beam dynamics and electron simulations for a harmonic generation FEL test facility at MAX-lab. It also contained studies for bunch compressor design and simulations of a future MAX IV linac. Thorin has also done the lattice design and beam dynamics simulations for the MAX IV linear accelerator.

Marjolein Thunnissen är forskningssamordnare för strukturbiologi vid MAX IV-laboratoriet och har en doktorsexamen i kemi från universitetet i Groningen i Nederländerna. Hon kom till Lund 2001 för att samordna byggandet och utvecklingen av MAX-labs strålrör I911 som är inriktat på proteinkristallografi. Nu arbetar hon med flera strålrör med synkrotrontekniker vilka är intressanta för strukturbiologer, t ex proteinkristallografi, SAXS (small angle X-ray scattering) och röntgenabsorption. Hon har lyckats fastställa flera proteinstrukturer.

Marjolein Thunnissen, Science Coordinator Structural Biology MAX IV Laboratory, did her undergraduate and PhD studies in chemistry at the University of Groningen, the Netherlands. In 2001 she came to Lund, to coordinate the construction and development of the specialised protein crystallography beamline I911 at MAX-Lab. Currently she is working with a range of beamlines that supply synchrotron-based instrumentation of interest to structural biologists, such as protein crystallography, small angle X-ray scattering and X-ray absorption techniques. She has solved several protein structures.